Endometrios

 

Endometrios är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att livmoderslemhinna, eller rester av den, inte bara finns i livmodern, utan även utanför bland de inre organen. 5-10 procent av alla kvinnor i fertil ålder uppskattas vara drabbade av endometrios.

 

Ordet endometrios kommer ifrån de grekiska orden endo (invändig), metra (livmoder), osis (sjukdom). Livmoderns insida är klädd med endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken- det är detta som är endometrios. Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen (heter då adenomyosis) eller på uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen). Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, i ljumskarna, på urinblåsan och diafragman. I sällsynta fall har endometrios hittats långt ifrån livmodern, tex i lungor och hjärna. Slemhinnan kapslas in och bildar cystor. En endometrioscysta kan variera i storlek - de kan vara från mikroskopisk storlek till knytnävsstora. I vissa sällsynta fall lever endometriosen sitt eget liv och bildar livmoderslemhinna på helt nya ställen, bland annat har nya endometrioshärdar påträffats i ärr efter operationer. Endometrios leder ofta till svåra livslånga smärtor.

 

Symptom

 

Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.

En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning.

En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.

Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.

En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.

 

Symtom kan vara:

  • Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
  • Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
  • Samlagssmärta
  • Smärta vid användning av tex. tampong
  • Smärta i korsryggen och ut i benen
  • Smärta när man kissar eller har avföring
  • Förstoppning och/eller diarré
  • Trötthet, utmattning
  • Feber
  • Infektionskänslighet
  • Ofrivillig barnlöshet
  • Depression
  •  

Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som inte står här ovan. Man kan även ha dessa symtom utan att ha endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor, och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos- genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år.

Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet samt eventuell infertilitet.

 

Smärta

 

Smärtan endometriosen medför är för de flesta endometriospatienter det mest besvärande symptomet på sjukdomen.

Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som framkallar smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.

 

Behandling

 

Ofta sätts en diagnos via en så kallad titthålsoperation. Sjukdomen går inte att bota, bara att lindra. I riktigt svåra fall kan livmodern behöva avlägsnas, men i de flesta fall ges bara lindring, i form av starkare smärtstillande medel som till exempel starkare doser av naproxen och/eller opioidpreparat/morfinderivat som till exempel kodein (verksam substans i till exempel Citodon, Panocod) och tramadol (Tiparol, Tradolan) eller dextropropoxifen (Dexofen). I riktigt svåra fall kan ännu starkare opioider, till exempel morfin, ketobemidon (Ketogan), metadon, buprenorfin (Temgesic) med mera övervägas.

P-piller har även visat sig kunna minska smärtan för vissa, men för andra patienter har p-pillerbehandlingen motsatt verkan. Somliga antidepressiva medel av tricyklisk typ (TCA), till exempel amitriptylin (Tryptizol) och klomipramin (Anafranil) kan ha effekt genom att på ej ännu ordentligt dokumenterad väg blockera smärtsignalerna.

En annan metod är att använda danazol, som försätter patienten i klimakteriet på kemisk väg för att på så sätt kunna "svälta ut" livmodervävnaden, men denna metod fungerar inte på alla patienter eftersom det är stor risk att härdarna växer tillbaka när behandlingen avslutats. Behandlingen passar heller inte för personer med anlag för blodpropp eller stroke utan kan rent av vara farlig hos dessa.

 

 

Källa: Wikipedia

Copyright © Madeleine Säljö All Rights Reserved